Disträ

Parkerade bilen på stan idag. Som vanligt såg jag till att betala p-avgiften. Tyvärr är jag dock ganska disträ, så när jag kom tillbaks till bilen fanns en bot på rutan. Jag hade naturligtvis glömt att placera kvittot på synligt ställe i rutan. Så klantigt. Så CH (uttalas che, som i che guevara). Nu får jag dra en liten vit lögn, "lappen var faktiskt placerad där den skulle" och försöka överklaga. Det kommer ju naturligtvis inte gå. Men, eftersom jag gjort rätt ifrån mig, så känner jag att jag måste göra ett försök iaf.

Försökte ta en bild på kvittot med min digitalkamera för att illustrera i bloggen, men tyvärr börjar den gegga ihop. Kameran också (kanske bloggen också för den delen). Blir suddiga bilder, så jag måste köpa ny. Inköpslista:

1. Accesspunkt
2. Digitalkamera
3. Mobiltelefon

Kanske ska kombinera dom två sista punkterna dock. Jag behöver inte mer en ett par megapixlar ändå. Det viktigaste är att den är smidig att ta med sig, så en bra mobilkamera gärna med mp3-spelare som är ok skulle inte skada.

Fick just reda på att vi dragit in två nya projekt hos en ny kund. Så, alltsomallt är det en utmärkt dag.

Snygg, sexig och singel

En kollega skulle ordna domare till sin dotters fotbollsmatch. Han valde ut en 17-årig domare från en maillista han hade och skickade en förfrågan. Efter ett tag kom ett svar

"Tyvärr kan jag inte döma, men jag är snygg, sexig och singel."

Han hade råkat skicka till fel adress och mailet hade gått fram till någon tjej, Gabriella tror jag, istället.

"Vad synd att jag inte är singel då, för jag är också snygg och sexig."

replikerade han och efter ett tag fick han ett nytt svar.

"Vad synd, för du verkar vara en trevlig kille. Använder du MSN?"

Det här måste uppenbarligen gå att utveckla till en framgångsrik datingmetod. Nigeriamail och Spray Date i ett: Spam Date!

Märkesblogg

Bodil Malmstens blogg sprider sig som en löpeld över andras bloggar. En efter en uppmärksammar den och länkar till den. Men det är med märkesbloggar som med andra märkesvaror: Märket behöver inte alls betyda att varan är bättre än andra. Folk köper den ändå.

Snabb replik

"Det hade en tjej aldrig kommit på."

-S kommenterar en snabb replik på TV

Begravning

Jag var alltså på min ingifte morbrors bregraving i fredags. Han var bara femti-nånting när han dog. Hjärtattack. Det var oerhört gripande när hans barn, mina kusiner, tog ett sista farväl vid kistan. Just då blev det väldigt verkligt. Tänk om det varit pappa. När den tanken slår till bllir inte bara verkligt utan tragiskt också.

Samtidigt är begravningar en märklig tillställning. En blanding av avsked och återförening. Släktningar som man inte träffat på evigheter samlas och mitt i avskedet ska man samtidigt vara glad för möjligheten att träffas. Det kan kännas lite märkligt.

Tror inte att jag träffat mormor på kanske tio år. Hon bor i Finland och har varit för trött för att orka resa på senare år och jag har inte haft något sug att åka till Finland. Så vi har inte träffats. Men nu träffades vi alltså och till och från mindes hon mig lite. Hon börjar bli ganska gammal, runt nittio, och Altzeimers har ett allt fastare grepp om hennes minne. Det minne hon alltså ville glömma. Och den långa resan kombinerat med allt folk tog också på hennes krafter. Därför var det extra svårt att minnas. Men till och från mindes hon lite. Och det var vid ett av dessa tillfällen det slog mig. Det här kanske var sista gången hon mindes mig. Kanske sista gången jag såg henne vid liv. Nästa gång kanske det är hennes begravning.

Vila i frid morbror.

Altzeimers

"Om man ändå kunde glömma det där minnet"

Mormor, efter att hon försökt komma på vad jag och mina syskon heter (hon lyckades med 2 av 3).

Ironiska generationen

Farmor - Vaför har du så bråttom?
Farfar - Jag tänkte hinna till affären innan den stänger klockan sex.

Farfar tittar på klockan och ser att den är två minuter i sex.

Farfar - Men nu är det ju ingen idé att ha bråttom, jag hinner ändå inte.
Farmor - Du ska inte ha så bråttom gamle man...
Farfar - Nä, varför ska jag som är så gammal fortfarande ha bråttom?
Farmor - Men affären stänger ju nio.
Farfar - Nä, jag skulle ju köpa den där saken till micron och den affären har stängt.
Farmor - Jaha
Farfar - Men det är ju ändå du som använder micron mest, så det gör väl inget.

Vem har sagt att ironiska generationen är något nytt.

Blå-grå-gröna

På begäran från S svarar jag på en bunt med frågor som hon tagit från Galadriel.

Senast sedda film - Zozo på bio, någon halvsedd film på TV.
Senast köpta skiva - Kan ha varit Laleh.
Sparar till - Inget specifikt. Lite trevliga resor kanske.
Väntar på - Jag håller med S, jag väntar på sommaren.
Pålägg som gäller - Varierar över tid. Ost är pålitligt, men allt från messmör till nutella kan vara starka utmanare till och från.
Dagens dryck - Te.
Senaste boken du läste - Och de brännde tistlarna av Yazar Kemal kanske.
Senaste maträtten du åt - Räknas Snickers som maträtt?
Senaste klädesplagget du bar - Dom jag har på mig nu.
Senaste repliken du yttrade - mm.
Senaste personen du träffade - S just nu.
Senaste personen du pratade i telefon med - S på väg hem i bilen.
Senaste personen du fick brev av - Gmail från afrikasläkt. Vill man promt ha snigelpost, sp fick jag ett reklambrev från Vodafone i Torsdags.
Senaste gången du sov - Inatt.
Senaste saken du köpte - Min ovan nämnda maträtt och spolarvätska.
Vad har du gjort idag- Installerat pappas nya dator, hälsat på storasysters familj, flugit med drake, kör bil hem, slagit mig ner i soffan.
Gillar du svarta kläder - Kommer precis tillbaks från begravning (mer om det senare). Där var svart populärt.
Hur tidigt stiger du upp - 07.02
Vilken färg har du på håret - Mörkblondt.
Vad har du för färg på ögonen - Har du inte blå?, säger S när jag frågar och ber mig komma till henne så hon kan kolla. Blå-grå-gröna, blir slutdiagnosen.
Är du uppväxt i stan eller på landet - På landet.
Hur många par skor har du - Kanske 5-6 par som jag använder.
Var har du ont - Halsen.
Kan du stå på händer - På barns vis.
Vad lyssnar du på för musik nu - Ingen.
Vad tycker du om idrott - Tycker om den mesta idrott. Fotboll är så klart bäst.
Vad har du för klocka - Använder ej klocka om in min Z600 räknas.
Sämsta sport - Vattenpolo, baseball, skridsko, m.fl. konkurerar om titeln.

Leende

Mår så himla bra av S underbara leende. :)

Några pengar fattigare

" Även om inkräktaren inte fysiskt bröt sig in hos oss utan rotade runt i datorn via internet, så känner man sig avklädd, som efter ett vanligt inbrott. Man skäms liksom."

- Eva, 45, Expressen 2005-09-12

Det här har jag aldtrig förstått. Varför skäms folk när dom haft inbrott, eller blivit bestulna?

En kompis, JK, blev för ett antal år sedan bestulen på sin plånbok när han åkte buss. Han hade haft plånboken i bakfickan och uppenbarligen befann sig en ficktjuv på den överfulla bussen, så ficktjuven tog tillfället i akt och plockade åt sig JKs plånbok. Efteråt kände sig JK djupt kränkt och ville inte åka buss igen. Herregud, det hade ju garanterat inget med honom att göra! Det var ju bara pengarna tjuven ville åt. Kan det vara mer opersonligt? Varför blir man kränkt för något sådant? Så här dags brukar jag få invändningar mot mitt resonemang; när du varit med om det själv förstår du. Jag har varit med om det själv.

1998 var DB och jag vid Tepito, en marknad nära Mexico Citys centrum, när jag plötsligt kände ett behov av att uppsöka en toalett. Vi letade oss ut från marknaden och hittade en toalett som jag kunde nyttja. Vi bestämmer oss för att fortsätta kvarteret runt för att se oss omkring lite. Tepito är känt som ett av stans två farligaste ställen och mycket riktigt stod vi plötsligt med varsin pistol riktad i magen. Fast det märkte vi inte först. Framförallt märkte inte DB det och eftersom han inte kunde så mycket spanska än, så förstod han inte att dom två grabbarna inte hälsade på oss, utan bad oss om våra pengar. Därför svarade DB, "Amigo", samtidigt som han la sin hand på den ene grabbens axel. Svaret kom snabbt, "No, no somos amigos", samtidigt som han pekade ner mot vapnet som han höll i andra handen och sedan in mot en skomakare som satt vid sin symaskin och också hade ett vapen riktat mot oss. Efter ett tag hade vi gett dom det mesta av våra pengar, men kort och nycklar fick vi behålla och dom sade åt oss att vända oss om långsamt och gå bort utan att titta tillbaka, för då skulle dom skjuta. Även här missförstod DB och gick rakt framåt istället. Jag ryckte tag i honom och vi gick iväg, några pengar och lite annat smått och gott (bl.a. DBs använda kalsonger) fattigare. Vi hämtade ut lite pengar på bankomaten och drog sedan vidare för att spela bowling och dricka Cuba Libre, samtidigt som DB sörjde förlusten av sin spansk-svenska ordbok.

Två fattiga utbytesstudenter hade blivit ännu lite fattigare, men vad då? Det var ju bara pengar trots allt. Inget personligt. Inget att känna sig kränkt över.

Chespirishake

250g tärnad och fryst mango
100 g Ehrmann vaniljkräm
1 dl vispgrädde
2 dl mjölk
150g gammeldags vaniljglass
Mörk rom efter smak

Mixa och häll upp i höga glas och severa med sugrör. Mums!

Går på samma sten

Vid trettontiden idag kommer jag troligen sitta med en panini i ena handen och en te i den andra. Det är nämligen vad jag brukar göra på lördagar. Det börjar med att jag går ner på stan och shoppar lite. Någonstans mellan sten 2327 och 2383 (jag börjar känna igen byns kullerstenar efter mer än ett decenium i Linköping) brukar jag träffa på första kompisen, eller så är det någon som hör av sig på mobilen. Sedan blir det en tur genom kläd-, sko- och skivaffärer. Kanske bolaget också. Det tar inte så lång tid, med tanke på det magra utbudet. Linköping tillhör ju den intetsägande högen av svenska standardhålor. Du vet dom där med ca 120 tusen invånare, en H&M, ett Stadium, en Intesport, en Duka, en Servera o.s.v. och så kanske en handfull "unika" butiker. Du förstår bilden. Bilden av hålor som Västerås, Örebro, Umeå, Luleå, Norrköping och Linköping. Det går som asgt ganska snabbt och när vi känner oss färdiga med shoppandet, så är det dags för paninin.

Mangote skulle vara gott till paninin idag.

Såpatider

Det är avslöjandets tider nu. I onsdags erkände jag att jag är en fotbollsnörd. Idag väljer jag att släppa nästa bomb: Jag är fast i dokusåpaträsket.

Ja, fast är väl lite att ta i, men jag gillar dokusåpor. Dom är lagom ansträngande för hjärnan och man behöver inte oroa sig för om man missar ett avsnitt, eller två. Just nu följer S och jag Idol. Otroligt vad usla dom flesta är. Mycket fascinerande att det verkar finnas så många som antingen lider av en katastrofalt dålig självdistans, eller drivs av ett enormt jag-vill-synas-på-TV-till-varje-pris-behov. Det är nästan så det gör ont att se ibland.

Den andra såpan vi följer är mer en klassik dokusåpa, Beauty & the Geek. Där kan vi verkligen prata om att det gör ont ibland. I hela själen. Till och från blir jag riktigt mörkrädd av det som visas. Det är bara att hoppas att Richard inte finns på riktigt, utan bara är en skådespelare. En ny Steve Urquel, fast konstigare och pinsammare. Och ändå tittar jag på det.

Fotbollstokig

Jag erkänner. Jag är en fotbollsnörd. I min gardeob finns säkert ett tiotal fotbollströjor, varav tre officella Ecuatorianska landslagströjor. Bland övriga lag som är representerade i min garderob finns LDU Quito, Necaxa, Tottenham, Sverige, Marocko, Mexiko, Holland och Argentina.

Jag har varit på de två senaste världsmästerskapen och två EM. Tyvärr misslyckades jag med att få tag på biljetter till Tyskland i första rundan, men ger självklart inte uppe hoppet. Svenska landslaget arbetar också på sina biljetter än, så jag är i gott sällskap. Och ikväll gäller det. VM-kval för Sverige mot Ungern på bortaplan bör dock inte utgöra något problem, utan är en ganska lämplig risk för S *föreslå*.

Jordnötter och mellis är inköpta till TV-matchen.

Chespirilayout

När jag var liten hade jag samma favoritprogram som miljontals latinamerikaner haft under snart 30 år. Programmen heter El Chavo del 8 och Chapulín Colorado och skapades av mexikanen Roberto Gomez Bolaños, aka Chespirito, som också spelade huvudrollen i båda programmen.

När jag började spela hattrick bestämde jag mig för att hylla mitt gamla favoritprogram mitt lagnamn blev därför El Chavo FC. När jag sedan lät mig övertalas att börja blogga, så fortsatte jag på det inslagna temat. Därav användarnamn och sidlayout. Vilka är då personerna som ramar om mina inlägg?

Jag börjar uppe från vänster. Ja, där finns inte någon person, utan en symbol. Ett CH inringat av ett hjärta. Chapulíns symbol. CH skapades som en reaktion mot alla amerikanska superhjältar och är en antihjälte klädd i en röd fantomenliknande dräkt, med antenner i vinyl på huvudet.

Han som pekar på dig är ingen mindre än Chavo. En föräldralös unge som bor i en tunna. Tunnan står på en innergård där de flesta av hans vänner bor. Det är några av dom som finns i grönt i det övre högra hörnet. Först kommer La bruja del 71 (häxan från 71an), en tant som alla barnen är rädda för, eftersom dom är övertygade om att hon är en häxa. Efter det kommer Don Ramón, som håller händerna på sin dotter La Chilindrinas axlar. Hon är Chavos bästa vän tillsammans med Quico, som inte finns med på bilden. Däremot syns hans mamma Doña Florinda längst till höger. Blommorna som hon har i handen har hon garanterat inte fått av Don Ramón, eftersom de två absolut inte går ihop. Nej, dom har hon med all säkerhet fått från den cigarill-rökande mannen i kavaj, Profesor Jirafales, som också är barnens lärare.

Så ja, då vet ni mer än ni någonsin önskat om världens bästa barnprogram.

Chespiriblog

Ok, då ska jag också börja min flytt till blogger för att slippa all reklam, dåligt med utrymme, små designmöjligheter, o.s.v. på blogg.se. Framförallt slipper man reklam för världens srveiceovänligaste företag (Bredbandsbolaget för er som mot förmodan inte vet det redan). Däremot har jag inte fått stilmallen helt som jag vill än, men det kanske går tids nog.