En order

Blogga nu då. Blogga! Det är en order!

Sagt och gjort.

Varför tänka på andra, när du kan tänka på dig själv?

Piratpartiets värdegrund bygger på tre grundläggande värderingar; att den personliga integriteten måste skyddas, att kulturen måste släppas fri och att patent och privata monopol är skadliga för samhället.

Ingress, från piratpartiets principprogram

För att kunna enas som rörelse tar vi inte ställning i andra politiska frågor som inte har samband med de principer vi här deklarerat.

Vi förenar oss kring värnet om rätten till ett privatliv och kritiken av upphovsrätt och patent.

Slutkläm från samma eminenta principprogram

Hade jag inte vetat hur många som sluter upp bakom piratpartiet hade jag kunnat skratta åt eländet, men nu blir jag bara rädd. Hur kan folk tycka att deras rätt att kopiera andras verk är den viktigaste frågan på den politiska agendan? Det säger tyvärr en hel del om vårt samhället (även om de flesta så klart inte ska kastas i piratpartiets dy). Jag kan bara tänka mig hur en intervju med en Rickard Falkvinge skulle kunna låta.

-Hur vill ni öka sysselsättningen i Sverige?
-Jag bryr mig inte bara jag får ladda hem min musik.

-Vad ska vi göra för att minska hungern i Afrika?
-Jag bryr mig inte bara jag får ladda hem min film.

-Vad har du för plan för att förbättra skolan?
-Internet åt alla, så dom kan ladda hem musik

-Hur ska kulturarbetare försörja sig?
-Jag bryr mig inte bara jag får ladda hem deras, jag menar min, musik.

-Vilken medicinsk forskning ska den svenska staten sponsra?
-Vi anser att det är bättre att den finländska staten står för läkemedelsutvecklingen, så kan vi kopiera läkemedlen, eller förresten Kina kanske är bättre? Dom är väl redan kommunister?

-Vad anser ni om miljöförstöringen och växthuseffekten?
-Jag tror inte dom påverkar musiknedladdningen.

-Vad anser ni om dom mänskliga rättigheterna i Kina?
-Jag har hört att det pritakopieras mycket i Kina, så det måste vara bra.

-Hur ser er kriminalpolitik ut?
-Ja alltså vi ska göra det tillåtet att kopiera bäst man vill, annars bryr jag mig inte.

-Vill ni tillåta privata sjukhus?
-Får man ladda ner musik på dom?

Ovanstående kan kännas något tillspetsat, men för den som vill bli mörkrädd på riktigt rekommenderas priratpartiets frågor och svar på hur de tänker handla om de får en vågmästarroll.

Prinsessan på knäcken

I våras gav jag min systerdotter ett presentkort på fyraårsdagen. Det var en resa för att besöka mig tillsammans med morfar (alltså min pappa, hennes morfar, som fick motsvarande presentkort) under sommaren.

I söndags var det så dags och systerotter visar stolt upp sitt presentkort för konduktören, medan morfar visar upp färdbiljett. Jag ska ha roligare än jag någonsin haft, hade hon konstaterat till mamma och pappa när hon klev på tåget och det syntes verkligen när hon klev av. Hennes ansikte lyser och benen skuttar och spritter när hon ser mig. Och jag har sällan känt mig så populär.

När det är dags att sova frågar jag henne om hon vill ha en, två, eller tre madarasser att sova på. Det behövdes självklart ingen betänketid för att svara på det.
- Tre! Så klart...
- Då blir det tre. Vi kanske ska leta upp en ärta också, för att se om du är prinsessan på ärten?
- Jaaa
Vi springer ner till köket för att leta, men det närmsta jag kommer är fryst spenat och sockerbönor, så vi får försöka hitta på något annat. Jag testar den ena idén efter den andra och snart har hon ett förslag.
- Vi kanske kan ha frysbröd?
- Mmm, men hårdbröd kanske är bättre? Om du känner det när du sover är du nog prinsessan på knäcken.
Vi enas om att ha ett hårdbröd i en påse blir perfekt. Morfar skakar på huvet medan vi rusar upp till madrasshögen. Jag lägger brödet underst och systerdotter provligger.
- Jag känner inget!
Besvikelse. Hon tar fram hårdbrödet och lägger det direkt under underlakanet istället.
-Så jag ska känna bättre...
- Men, det är ju fusk.
Bestämt sätter jag tillbaks brödet under madrasshögen och påpekar att vi inte kommer att få veta om hon är prinsessan på knäcken annars.

Morgonen efter vaknar hon och konstaterar moloket att hon sovit gott och inte känt något under hela natten. Hon lyfter på madrasserna och tar fram hårdbrödspåsen och ett hopp tänds när hon ser att hårdbrödet under natten krossats i ungefär 136 bitar.
- Den har ju gått helt sönder. Jag kanske kände nåt ändå!

Standby, Viper's coming down

Efter att ha sträckläst De i Utkanten Älskande (nåja sträckläst är väl att ta i, men jag började igår och läste klart idag iaf), så bestämmer jag mig för att gå ner och sätta mig i min ensamhet ute på balkongen ett tag. På vägen tar jag fram det som återstår av min sista Toblerone från Danmarksfärjan (jag köper alltid Toblerone när jag reser) och en kylskåpskall Warsteiner. Jag slår mig ner på den söndertorkade trästolen (glömde den ute i vintras och har oljat in den så gott det går för att rädda det som räddas kan), knäpper upp ölen och bryter av den första chokladbiten. Musik strömar ut från balkongen snett nedanför och grannen sitter och sjunger med

You shake my nerves and you rattle my brain

Too much love drives a man insane

You broke my will, oh what a thrill

Goodness gracious great balls of fire

Det är fucking Jerry Lee Lewis ropar han in genom sin balkongdörr. Och jag tänker stilla jo jag hör det och hoppas att låten snart är över. Inte nog med att låten blev uttjatad för 20 år sen (helvete också det är 20 år sedan Top Gun hade premiär), det här är dessutom en dåligt inspelad mp3a med det förhatliga mp3-beepet insmuget i varannan rad. Jag funderar på att ge upp direkt och gå in, men tänker att jag väntar en låt till. Det blir tyst ett tag. Kanske har de lyssnat klart, men nej då, snart kommer nästa Jerry-låt och jag går in.

Jag har så löjligt dåligt tålamod. Är inte boken jag läser bra från första sidan, så läser ska det otrolig mycket till för att jag ska orka till den femte (det är därför jag lät bokmärket sitta kvar på sidan tre på leela.exe och jag istället gick och köpte De i Utkanten Älskande) och trivs jag inte på balkongen efter tre minuter så går jag in och ljunar (ok jag har snott det ordet, men jag tror inte det är copyrightat).

My My My, Armand van Helden, på MTV när jag kommer upp. Det är ett riktigt uppköp från Jerry tänker jag när jag sätter mig ner och dödar tid med bloggen.

Med ett barns minne

Jag har precis varit nere på stan och inhandlat ett fotoalbum att summera sommaren i. Visst låter det hemskt?

Summera sommaren. Smaka på den.

För det är ju så, man hinner knappt upptäcka att sommaren börjat innan den är på gång att avveckla sig själv och rusta upp för regn, rusk, hagel, kyla och slask. Så nu sitter jag här och ska klippa och klistra ihop de förvånansvärt avlägsna minnena av det som egentligen hände alldeles nyss.