God Jul
"Tyst, jag ser på TV", samtidigt somTychos barska stämma ryter till hör vi hur systerdotter börjar gny inifån sitt pysselrum. När gnyendet tilltar mumlar jag att hon kanske klippt sig med saxen. "Nej, det har hon nog inte", upplyser storasyster, "då skulle det nog låta mer". Gnyeendet tilltar och snart kommer systerdotter bölandes ur rummet med ett par julklappspärlor i hand och snyftar bedrövat "mamma, alla pärlor är så fina, så jag kan inte välja vilken jag ska ha". Det är inte lätt med i-landsproblem.
Senare på kvällen åker vi iväg till midnattsmässan precis som vi brukar. Tryggt kan jag sätta mig i bänken i förvissning att inget har hänt sedan förra julen, för i Svenska Kyrkan står världen stilla. Berlinmuarar på rämna, ena året, Tsunamis välla över oss det andra och Somalia krig det tredje, men det gör inget. Vi kan vara trygga i att kyrkan står stadigt. När jag går ut kan jag inte låta bli att tänka att Gud måste ha stått Sverige närmare Sverige på 1500-1800-talet. För varför skulle man annars envisas med att inte förnya sig något sedan dess?
