Tomhet

Osannolik löpning

Igår sprang Mustafa Muhammed 3000 meter hinder på 8.05,75 och idag följde jag upp hans tid med att springa 5000 meter på ungefär 27.30. Till mitt försvar vill jag bara påpeka att:

• Mustafa sprang löljigt korta 3000 meter. Jag sprang nästan ett maratonlopp med mina 5000 meter.
• Mustafa hade bara några få korta hinder att passera. Det vattendränkta spår jag susade runt på var som ett enda lång hinder.
• Mustafa väger ynka 54 kg. Jag väger kanske 84 kg. Min tid per kilogrammeter är alltså 3.9 s/(kg km) mot Mustfas 3.0 s/(kg km)
• Den extremt lilla skillnaden förklaras så klart av att jag inte löptränat på minst ett år, medan Mustafa är formtoppad. Dessutom sprang han som sagt var en mycket kortare sträcka.
• Mustafa hade hjälp av harar och sånt trams. Jag fick minsan göra hela loppet själv.
• Mustafa har nya fina löparskor, säkert med spikar. Jag har ett par sunkiga utslitna Asics.

Tänk att jag för ca 20 kg sedan och nästan lika många år kunde sprimga sträckan på ca 17 minuter. Hur fan gick det till?

Semester i punktform

Efter en veckas semster är jag tillbaks i min ekande lägenhet. Några observationer från semestern.

Danmark gör sig mycket bättre i sol än regn.

Tysk satellit-TV är inte någon höjdare. Framförallt om man inte kan tyska.

Att välja motiv till Danska tidningars förstasidor var inte direkt svårt under Tour de France:

Kyllingen Rasmussen tog jackpot i förstasidor, men i allt dopingsnack missade man att nämna vem han är lik som ett bär. Ser ni?
Helt rätt! Robert Gustafsson, när han spelar Arne Anka!

Eftersom vi bodde vid småbåtshamnen var jag tvungen att köpa ett par nya skor på rean:
Självklart måste man ha ett par vita Henri Lloyd om man ska kunna se ut som att man äger en fin segelbåt.

Bloggers formattering blir inte ett dugg bättre av en semester.

Förresten, vem har fått för sig att Danmark är ett ölland. Ett land där det i praktiken bara går att få tag på fulöl borde aldrig få kallas ett ölland. Årets bottennotering stod ölen havskum för.

En okänd vän

Tillbaks från semester från mina barndoms trakter har mamma och pappa med sig en CD av Daniel nånting. På framsidan poserar Daniel med en gitarr och en mariachihatt, "varsågod, han sa att ni var kompisar när ni var små, så han ville att du skulle få skivan". Jag tittar skeptiskt på den och ser konfunderad ut. "Ja, vi kan inte minnas honom heller, men han sa att han brukade leka med dig och W när ni var små". Med mitt minne vore det inte så konstigt om jag inte minns honom, men han tillhörde inte de närmsta kompisarna iaf, det är jag ganska säker på. "Är den bra?", frågar jag och möts av stora skratt.

När jag sedan få en chans att provlysna har jag inga problem att förstå skratten. Rytm och komp står uppenbqrligen en gammal oland från 80-talet för och sången, ja sången, vad säger man? Ja, nu har jag iaf insett att det faktiskt finns folk som saknar självinsikt om sitt eget musicerande totalt. Det är antagligen inte bara folk som förlorat något vad som är med och gör bort sig de första avsnitten av Idol, utan det är såna stjärnor som min vän, mariachi-Daniel.

Jämnbra

Plötsligt har jag hur mycket tid som helst och jag borde kunna städa och göra fint, men jag tvättade ju igår så varför inte döda tid med ett intelligenstest?

Efter lite knappande får jag reda på att jag med 138 poäng tillhör den smartaste procenten och skulle få plats i mensa (minst 131), men Poetic Genius Society (vad det nu är) missar jag med en poäng. På en normalfördelningskurva ser det ut så här fint:

Fast roligare är statistiken, som visar att jag

1. är jämnbra, inga speciella styrkor eller svagheter (tur att dom inte testar rättstavning, eller gud förbjude, förmåga att bemästra blogger)
2. är en bättre ordvetare än jag tror (141.4 på ordtestet)
3. har mycket bättre minne en någon kunde ana och missade bara en fråga där
4. missar mest på bilddelen, vilket kanske inte är så förvånande
5. missar en fråga på logiskt tänkade, vilket stör mig enormt
6. ska gå ut och ta en öl nu (nåja, det frangick kanske inte ur statistiken, men lite egna slutsatser får jag väl dra?)

Cykelträning

Frukosten är snart avklarad och jag har tagit dagens försa svåra beslut. Tros att molnen hotar med regn förlitar jag mig på att den smala strimma moln som dom visade på vädret snart har försvunnit, så det blir cykel. Jag kanske blir lite extra fin till helgen när veckopendlaren kommer hem (jag väljer att se henne som veckopendlare, eftersom det blir lättare så).

Susar iväg och blir vältränad.

En lägenhet har aldrig känts så tom

Jag längtar redan till nästa helg.

Jag kommer att sakna dig så mycket Alice