IPRED-debatten

Debatten runt IPRED gör mig mörkrädd. Finns det verkligen så många kompletta jubelidioter i detta land? Har folk gått och blivit så bortskämt egoistiska att dom slutat att tänka? Vad är det som pågår?

Om IPRED-lagen i sig är rätt eller inte vet jag inte. Jag är helt enkelt inte tillräckligt påläst om den för att avgöra det. Men, argumenten från "fildelarna" är däremot nästan genomgående riktigt, riktigt, korkade.

Imorse hörda jag på radion någon försvara gratis nedladdning med att "en hel generation har vant sig att ladda ner låtar gratis /.../ politekerna vill förbjuda en hel generation". Jösses, vilket idiotiskt argument. Byt ut låtsnattandet mot tuggumisnttande eller vfsh, så är det ganska enkelt att se idiotin.

Ett annat återkomande argument är att "skivbolagen inte anpassat sig till den nya tekniken" och sedan följa upp med ett exempel på någon artist som tycker att skivdelning är bra. Det har ju faktiskt exakt ingenting med saken att göra. Tror en artist att det är mycket smartare att ge ut sin musik gratis, så är det ju bara att göra det. Tror den artisten vidare att det kommer att fungera som bra marknadsföring för att få spelningar så får artisten så klart göra det. Men, det betyder ju inte att det skall vara rätt att sno andras verk!

Och när man läser folk som är så upprörda över dom där "maktgalna skivbolagen som bara producerar skräpmusik som ingen vill betala för", börjar man verkligen fundera hur det står till i hjärnkontoret. Om nu det dom producerar är så uselt, varför vill man då fildela det och hur kommer det sig att det mesta som fildelas är just låtar från dessa förlegade bolag?

Man kan bli räd för mycket mindre.

Månadsränta: 5000%

Vid betalning av trängselskatt lyckades jag av misstag betala 20 istället för 30 kr. Som tack fick jag en påminnelse med en extra avgift om 500 kr. Inga stora summor givetvis, men var finns rimligheten i det hela? 5000% ränta på en månad för vad som var och en förstår är ett misstag (den effektiva räntan vill jag inte räkna ut...).

Hade det varit ett vanligt företag det handlade om så hade dom givetvis inte fått göra så. Men, nu är det staten det gäller och dom har fått för sig att dom kan göra som dom vill.

Plötsligt får jag en väldigt stor förståelse för dom som helt skiter i trängsleavgifter och för dom som tappar respekt för staten. Varför anser inte staten att dom måste hålla sig inom rimlighetens gräns? Hur genuint korkad är man när man tror att staten i längden tjänar på den inställningen? Hur känner sig den tjänstmann som tvingas skriva under beslutet (jag tycker synd om dig Anna)? Är hon bara tacksam för att hon har ett jobb eller skäms hon som en hund?

Visserligen en liten skitgrej, men samtidigt en skrämmande inblick i hur staten resonerar.