Autobahn med stau

Mitt föra inlägg var inlägg nummer 100 i denna undanskymda och i praktiken olästa blogg. Eller blogg och blogg förresten, tidsdödare kanske är en riktigare betäckning. Detta måste självklart firas, så dagen till ära har jag idag fått nytt bredband. Visit åker ut och 28 MBit/s TDC kommer in. Eller iaf 15 Mbit/s, eftersom "hastigheten beror på avståndet till centralen". I ärlighetens namn hade de faktiskt förutsätt 15-17 MBit/s, men det är ändå lite roligt att man får marknadsföra något med dubbla prestanda mot vad som antagligen är normalt.


Min första bredbandsleverantör och hittills bästa hade jag som student i mitten på 90-talet. Studentnätverket RydNet med gammal hederlig TP-kabel fungerade oklanderligt. Efter det har det blivit Bostream (fungerade helt ok), Bredbandsbolaget (djävla förbannade skitbolag slog ut min telefoni i tre månader och ville ta fullt betalt ändå. Undvik, undvik, undvik, är mitt råd), Visit kabelnät (helt ok, tills stadsnätet flippade ut. Inga problem när jag ville bryta avtalet med omedelbar verkan dock. Det ska dom ha beröm för), ComHem (Ja, egentligen hade jag aldrig dom, men det är definitivt dom som kommunicerat mest med mig) och så från idag, trumvirvel, TDC. Så nu är det full fart i bandet, eller iaf halv fart.

Lite roligt att säljare Johanna från just BBB ringde igår. Johanna insåg dock att hon hade en hopplös uppgift när jag berättat att jag redan provat på deras skräp. "Oj då tre månader, det låter inte bra".

Smalband till Norrland

Har inte hunnit vara hemma ett dygn ens efter mitt fotbolls- och konferensresande, men det känns redan tomt och öde. Går förbi S rum när jag ska till köket för att ställa in min laktosfria mjölk i kylen. Och det är tomt. Ja, inte kylen eller mjölken, utan S rum som jag går förbi. Ingen S där och ingen S på övervåningen heller. Bara tomhet.

Och plötsligt har mitt tangentbord fått slut på åäö också. Det blir bara ['; istället. Jag antar att dom också saknar S och har tagit nätet till Norrland. Undrar bara om dom vet om att det är smalband sista biten?

Fylleboll

På kön till flyget hamnar vi framför två svenska gäng som också varit på fotbollen. Dom känner varandra sedan tidigare och börjar prata med varandra.

- Var ni också på Tyskland?
- Ja, så djävla synd att vi loosade...
- Mmm, jag såg inget från andra målet till straffen.
- ?
- Jag var så djävla sur och full så jag bestämde mig för att sova istället.

Ibland undrar jag varför en del går på fotboll. Tur att den supportern var ett klart undantag.

SJ-papegojan

När jag svarar "nej" för tionde gången i rad är det uppenbarligen ingen som lyssnar eller bryr sig. Klockan är efter midnatt, det regnar och är kallt och det har gått säkert två år sedan jag senast använde SJs automatiska papegojetjänst. Den gången slutade det med att jag lovade mig själv att aldrig använda den igen, men tyvärr glömmer jag bort löftet i tröttheten, så nu står jag där igen och säger "Nej".

"Nej", ni har inte uppfattat mitt telefonnummer rätt. "Nej", inte den här gången heller, "Nej", det finns ingen 100 i numret det är därför jag inte säger det, eller knappar in det när jag försöker på det sättet. Jag ger upp och accepterar resignerat att papegojan aldrig kommer att uppfatta mitt nummer.

Amex-numret lyckas den få rätt på direkt och säkerhetskoden också, men när det är dags för utgångsdatum är det dags igen. "0907", upprepar jag gång på gång och papegojan svarar "0909 är det rätt uppfattat?". Jag inser att det är meningslöst att skälla ut papegojan utan nöjer mig med mitt tvåhundratrettioförsta "Nej". Tillslut trillar dock polletten ner och papegojan godkänner betalningen. Jag pustar ut, nu fattas bara bokningsnumret.

Papegojan läser upp bokningsnumret medan jag desperat letar efter en penna. Innan jag hittat en penna så har den självklart hunnit läsa klart. Jag ber den att upprepa, men får ett tack och adjö till svar så klart. Fel telefonnummer, inget bokningsnummer, men jag fick betala iaf.

Tack SJ, nu minns jag varför jag undviker er.

Bullerfestival

Det skakar, bullrar ovh vibrerar. För sörsta gången på länge flyger jag SAS och inser hur bortskämd jag blivit med Ryan Air. Jag hade nästan glömt hur bullrigt det är att flyga gamla medeltida vrak efter att ha blivit van med Europas och kanske världens yngsta flotta. Tittar jag ut genom fönstret ser jag motorn och alla hål sär det än gång i tiden suttit skruvar. Det är inte utan att man funderar på varför man får betala mer med SAS, när det enda extra man får är buller och skrammel från ett flyg som håller på att falla ihop.

Nästa destination München.

Ecuador 3 - Costa Rica 0

Sommarens första resa till Tyskland är avklarad och det blev en härlig 3-0-seger för Ecuador mot Ticos. Nu är jag hemma och håller tummarna för svensk gruppseger, så det blir två åttondelsfinaler och istället för en vid nästa resa. Spanien i övermorgon och Tyskland på fredag.

Grymt nöjd med zoomen på min nya kompaktkamera!

Olycklig kärlek

ComHem tycker inte om oss längre. Inte ens ett ynka brev på flera dagar. Nu drar jag till Tyskland så jag slipper bli deprimerad.

Vilken besvikelse

Dagens brevskörd från ComHem var en riktig besvikelse:

Bara 11 brev, tyder på att dom tröttnat på oss. Totalt är vi nu uppe i nästan en Z600, eller 85 Comhem-tack hittills:


Den intresserade kan läsa mer i S blogg.

Polisen vs Piraterna

Det låter som en speedwaymatch, men det är en affärsmodelsmatch.

Först började polisen med att lägga upp bollen på straffpunkten, bygga ut målet så det täckte hela kortsidan, sätta målvakten på avbytarbänken och själva sparka bollen mot det egna målet. Och vad gjorde motståndarlaget? Jo piraterna gjorde sitt bästa för att stoppa bollen och istället kontra med ett eget självmål, man började mot DOS-attacker mot polisen. Poliserna är möjligen tvingade till att göra självmål, de kan ju inte styra sin verksamhet efter vad som är populärt hos folket, utan måste följa och stävja lagen. Sedan får framtiden utvisa om dom verkligen gjorde det i det här fallet.

Men piraterna? Hur korkade kan man vara. Plötsligt har man möjlighet att vinna Svenssons och farmors sympati. Och vad gör man då? Jo, man börjar attackera polisen och riksdagen. Så oerhört korkat. Dom kanske tyckte synd om polisen och ville släppa in dom i mediematchen? God dag yxskaft. Men, det är ingen som anklagat piraterna för att vara smarta iofs.

Självklart är inte den nuvarande affärsmodellen hållbar. Musik kostar för mycket, är för svår att få tag på och går omöjligt att fylla upp sin 20GB sen med på lagligt vis. Det skulle kosta ca 50000 kr, vilket så klart är orimligt. Det förstår alla. Att hitta en fungerande lösning som alla parter kan komma överens om är inte så lätt däremot, så medan producenter och distributörer för en kamp för att hitta en ny affärsmodell som alla kan komma överens om kommer musikstölderna att florera.

Lika självklart är det så klart stöld att sno upphovsskyddat material. Det går inte att komma ifrån hur mycket piraterna än vrider och vänder på det. Fram tills en vettig affärsmodell (t.ex. någon STIM-variant) kommit fram kommer de fortsatta stölderna att vara accepterade av allmänheten eftersom man inser det orimliga i den nuvarande situationen. Det enda som har en liten chans att ändra på det är om piraterna börjar att attackera polisen och riksdagen. Och så väljer man att göra det. God dag yxskaft. Men, det är ingen som anklagat piraterna för att vara smarta iofs.

Läs gärna Liza Marklunds krönika i Expressen idag.

Another brick in the wall

Jag har kommit på en lysande idé, som kommer att få bort alla orättvisorna i skolorna. Jag har märkt att olika elever har olika lätt att lära sig. I vissa fall beror det på att dom har ett bättre stöd hemifrån oh i andra för att dom helt enkelt är duktigare.

Vänsterpartiet har lagt ett behjärtansvärt förslag att förbjuda läxor i grundskolan. Detta för att ta bort orättvisan att olika elever får olika mycket hjälp hemma. Vid en första lyssning lät det som ett genialt förslag, men när jag funderat ett tag kom jag på att vissa föräldrar kanske inte slutar hjälpa sina barn bara för att dom inte har några läxor. Jag slog på min stereo, lutade mig tillbaks och började fundera på en lösning. Medan jag satt där och funderade slog det mig plötsligt att lösningen strömmade direkt ur min stereo:

We don't need no education.
We don't need no thought control.
No dark sarcasm in the classroom.
Teacher, leave those kids alone.
Hey, teacher, leave those kids alone!
All in all its just another brick in the wall.
All in all you're just another brick in the wall.

Det var inte svårt att inse hur genial Pink Floyds lösningen var. Ingen skola. Ingen undervisning. Ingen orättvisa.

För att inga föräldrar ska fuska och lära sina barn diverse skräp på hemmafronten föreslår jag att alla barn får bo på barnhem från 1 års ålder och fram tills de fyllt 15. Föräldrarna får gärna komma och hälsa på, men då ska det vara under kontrollerade former.