Mamma, pappa, barn

Jag: Vad har du gjort idag?
Systerdotter: Varit på förskola...det var jätteroligt.
Jag: Jaha, vad gjorde du då?
Systerdotter: Lekte mamma, pappa, barn
Jag: Var du pappa då?
Systerdotter: Näeee, mamma
Jag: Vam var barn då?
Systerdotter: Sofia
Jag: Och pappa?
Systerdotter: Vi hade ingen pappa
Jag: Aha, så ni lekte bara mamma-barn?
Systerdotter: Nä, mamma, pappa, barn...
Jag: Men ni hade ju ingen pappa...
Systerdotter: Han var död

SVT avslöjar

SVT är i storform. Först avslöjar man den chockerande nyheten att Göran Persson bygger ett stort hus och dessutom skickade ett par falska insändare så sent som på sjuttiotalet. Dagen efter trumfar man över med något än mer skrämmande och avslöjar att Reinfelt har en au-pair.

Tur att SVT gör allt för att använda sina pengar till en viktig och granskande nyhetsbevakning som för samhället framåt.

Diskmedel i munnen

S och jag skuttade glatt ikapp när vi såg att de sålde Pringles för ynka 10 kronor på ÖB i Linköping, dessutom är det två för oss nya och spännande smaker. När vi kommer hem öppnar vi den första, Thai Green Curry Flavour, och vi förstår snabbt varför de fanns på ÖB. Först möts man av smaken från två veckor gammalt och välanvänt thailändskt frityrfett, snart följt av gammal seg kyckling, eller snarare höna, för att sedan rundas av med en härlig eftersmak av diskmedel.

Vi blundar, håller för näsan och äter så snabbt som möjligt för att kunna komma åt nästa smak istället. I S värld får man aldrig kasta något som kan liknas vid mat nämligen.

Skandalbloggen

Det har visst varit nya skandaler medan jag har varit borta.

(Du kan hoppa över detta stycke S. Fotboll you know). Den ena är i och för sig en tvättäkta ankdamsskandal: Zlatan, Mellis och Chippen avstängningar för att de varit ute två timmar för länge är ju riktigt löjligt och mest ett tecken på en ledare som har tappat greppet. Synd att det inte blev poängförlust i matchen, så att Lagerbäck kunde kickas och bytas ut mot någon som får talangerna att blomma.

Den andra skandalen är lite riktigare. Hur i helvete kan folkpartisterna vara så korkade att de snor inloggningsuppgifter från sossarna för att spionera? Det krävs ju inte mycket intelligens för att inse att den möjliga vinningen inte kommer i närheten av att matcha risken (sedan finns det ju dessutom något som heter moral). Ytterst pinsamt. Att Göran försöker utnyttja detta maximalt är förståeligt, framförallt eftersom han har haft så svårt att föra debatten innan. Just Görans påhopp är också folkpartiets chans, om han inte slutar i tid kommer förmodligen opinionen vändas emot honom i denna fråga också, eftersom han kommer bort från politiken.

Fan vilket tråkigt och ointressant inlägg. Nu går jag och hämtar chips och cola till So you think you can dance.

Fussbal@Zürich

Ett par hektiska veckor är över och efter att ha snittat säkert 10 -11timmar om dagen inklusive lördagar och söndagar så blir det en liten välförtjänt kompdag idag.

Senast jag var i Zürich var någon gång på sjuttiotalet och jag minns hur jag stod och beundrade alla Swiss Air på flygplatsen och lät mig imponeras när jag såg mitt första tåg någonsin. Mina krav har definitivt ökat sedan dess.

När jag slår på TVn till det tråklyxigt sterila hotellet kommer lyxhotellskanalen igång per automatik. Snabbt får man lära sig vad som är så bra med Zürich. Man kan köpa fina klockor, ströva längs "the famous shopping mile" och så klart det viktigaste, få hjälp med att teckna försäkringar, samt skatteplanera. Schweiziska banker är bäst i världen på det får jag veta.

När jag så på torsdagsförmiddagen får tre timmar över innan jag måste åka till flyget, så tar jag mig ner till den berömda shopping milen och kan snabbt konstatera att det är en shoppinggata i mängden, med i princip samma utbud som i vilken miljonstad som helst. Den enda skillnaden är att priserna är så hutlöst höga.

Kvällen innan hade jag haft möte med en bankman och ett par försäkringskillar, så jag bestämmer mig för att inte gå in på Zürichs näst största attraktion, bankerna. Istället går jag slumpmässigt i en gränd och hamnar i ett myller av gränder som vrider och vänder sig i de märkligaste vinklar (ganska trevligt måste jag medge) och efter ett tag kommer jag fram till en antik- och möbelaffär. Jag kliver in och börjar se mig runt. Mitt bland möblerna står ett fussbal-spel i trä och eftersom det är riktigt fint, om en hutlöst dyrt, så kommer jag snabbt fram till att det är Zürichs toppattraktion och drar mig tillbaks till hotellet för att packa och åka hem.

Zürichs toppattraktion

Osamlade tankar

S har rätt, även i tysktalande länder finns det trådlöst nät. Problemet är att det finns så lite tid.

Nu har jag iaf haft möte med diverse mer eller mindre viktiga personer och har en timmas paus på Wiens flygplats medan jag inväntar flyget till Zürich. Jag får inte glömma att berömma Wiens borgmästare (hans middagssal är förresten imponerande, synd att han inte kunde närvara när han bjudit in oss dit bara) för att de har gratis nät på flygplats. Fielen danke, eller hur man nu kan tänkas säga på tyska.

Däremot förtjänar passkontrollanten spott och spä. Hur vågar hon påstå att mitt nya fina internationella Id-kort inte är giltig resehandling? Nu har hon iaf fått en vänlig och bestämd lektion i att 1. Österrike är med i EU och 2. Nationella ID-kort gäller som resehandling inom EU. Efter det så fick jag så klart förklara att mitt resmål ligger utanför EU, så hon behöver egentligen kolla att jag har pass så att jag har en giltig resehandling när jag kommer dit.

Fast hur kul är det att skriva om id-handlingar?

Högtalaren påminner igen om att man bara får röka på därför avsedda platser. Restaurangen och dess gäster fortsätter att strunta blankt i uppmaningen. Det känns som att vara tillbaks på 1900-talet.

Wiens koncept med ett tivoli med fritt tillträde mitt i centrum ska ha stort beröm.