Fussbal@Zürich

Ett par hektiska veckor är över och efter att ha snittat säkert 10 -11timmar om dagen inklusive lördagar och söndagar så blir det en liten välförtjänt kompdag idag.

Senast jag var i Zürich var någon gång på sjuttiotalet och jag minns hur jag stod och beundrade alla Swiss Air på flygplatsen och lät mig imponeras när jag såg mitt första tåg någonsin. Mina krav har definitivt ökat sedan dess.

När jag slår på TVn till det tråklyxigt sterila hotellet kommer lyxhotellskanalen igång per automatik. Snabbt får man lära sig vad som är så bra med Zürich. Man kan köpa fina klockor, ströva längs "the famous shopping mile" och så klart det viktigaste, få hjälp med att teckna försäkringar, samt skatteplanera. Schweiziska banker är bäst i världen på det får jag veta.

När jag så på torsdagsförmiddagen får tre timmar över innan jag måste åka till flyget, så tar jag mig ner till den berömda shopping milen och kan snabbt konstatera att det är en shoppinggata i mängden, med i princip samma utbud som i vilken miljonstad som helst. Den enda skillnaden är att priserna är så hutlöst höga.

Kvällen innan hade jag haft möte med en bankman och ett par försäkringskillar, så jag bestämmer mig för att inte gå in på Zürichs näst största attraktion, bankerna. Istället går jag slumpmässigt i en gränd och hamnar i ett myller av gränder som vrider och vänder sig i de märkligaste vinklar (ganska trevligt måste jag medge) och efter ett tag kommer jag fram till en antik- och möbelaffär. Jag kliver in och börjar se mig runt. Mitt bland möblerna står ett fussbal-spel i trä och eftersom det är riktigt fint, om en hutlöst dyrt, så kommer jag snabbt fram till att det är Zürichs toppattraktion och drar mig tillbaks till hotellet för att packa och åka hem.

Zürichs toppattraktion