Prinsessan på knäcken

I våras gav jag min systerdotter ett presentkort på fyraårsdagen. Det var en resa för att besöka mig tillsammans med morfar (alltså min pappa, hennes morfar, som fick motsvarande presentkort) under sommaren.

I söndags var det så dags och systerotter visar stolt upp sitt presentkort för konduktören, medan morfar visar upp färdbiljett. Jag ska ha roligare än jag någonsin haft, hade hon konstaterat till mamma och pappa när hon klev på tåget och det syntes verkligen när hon klev av. Hennes ansikte lyser och benen skuttar och spritter när hon ser mig. Och jag har sällan känt mig så populär.

När det är dags att sova frågar jag henne om hon vill ha en, två, eller tre madarasser att sova på. Det behövdes självklart ingen betänketid för att svara på det.
- Tre! Så klart...
- Då blir det tre. Vi kanske ska leta upp en ärta också, för att se om du är prinsessan på ärten?
- Jaaa
Vi springer ner till köket för att leta, men det närmsta jag kommer är fryst spenat och sockerbönor, så vi får försöka hitta på något annat. Jag testar den ena idén efter den andra och snart har hon ett förslag.
- Vi kanske kan ha frysbröd?
- Mmm, men hårdbröd kanske är bättre? Om du känner det när du sover är du nog prinsessan på knäcken.
Vi enas om att ha ett hårdbröd i en påse blir perfekt. Morfar skakar på huvet medan vi rusar upp till madrasshögen. Jag lägger brödet underst och systerdotter provligger.
- Jag känner inget!
Besvikelse. Hon tar fram hårdbrödet och lägger det direkt under underlakanet istället.
-Så jag ska känna bättre...
- Men, det är ju fusk.
Bestämt sätter jag tillbaks brödet under madrasshögen och påpekar att vi inte kommer att få veta om hon är prinsessan på knäcken annars.

Morgonen efter vaknar hon och konstaterar moloket att hon sovit gott och inte känt något under hela natten. Hon lyfter på madrasserna och tar fram hårdbrödspåsen och ett hopp tänds när hon ser att hårdbrödet under natten krossats i ungefär 136 bitar.
- Den har ju gått helt sönder. Jag kanske kände nåt ändå!