Rättvisa tankar
Jag tror inte att Kristian Karlssons ledare i dagens SvD, Var är Gustav Möller när han behövs?, finns på nätet, men i den går han iaf till attack mot kommuners rättvisemärkningsstatsningar. Så här resonerar den käre Kristian. Vid köp av rättvisemärkta varor går 25% till bonden, 25% i moms (som ju så klart inte försvinner i tomma intet, utan går tillbaks till staten, spm kan använda för t.ex. bidrag) och 50% till företagaren. Sätter man istället in pengarna på ett 90-konto går 75% till bidrag (hur dessa fördelas tas däremot inte upp). Kristians slutsats: Kommunerna borde satsa pengarna på bidrag istället för rättvisemärkt. Smart Kristian, djävligt smart, men jag ska avslöja en liten hake i resonemanget. Kristian kanske inte tycker den är så viktig, men när kommunen köper rättvisemärkt mat till sina skolor är tanken att barnen skall få mat för dagen, samtidigt som man bidrar till bättre arbetsförhållanden i tredje världen*. Ersätter man den rättvisemärkta maten med bara bidrag, så blir barnen förmodligen ganska hungriga förr eller senare.
* Om du läser detta Kristian, och det gör du ju självklart, så kan jag ge ett litet exempel för att förtydliga. För att bolla lite med siffror. Antag att den rättvisemärkta maten kostar 10% mer än den vanliga, då är det denna som kan användas till bidrag, dvs 75% av 10%, eller 7.5% för att räkna ut totalen, går till bidrag. Slutsats om minst 25-7.5=17.5% av intäkten från den icke rättvisemärkta maten går till bonden, så kan ditt förslag vara ett för ändamålet konkurenskreftigt alternativ.
2 Det här är vad ni sagt:
Ett annat problem med resonemanget är att hjälpsorganisationerna fyller en annan funktion än Rättvisemärkt.
När det kommer till att bygga upp länder långsiktigt har både statliga och privata hjälporganisationer inte varit särskilt effektiv utan vi behöver ett system där lantbrukare och andra företagare kan producera riktiga varor.
Dessutom handlar ju Rättvisemärkt också om att försöka skapa ett system där det finns minimikrav för arbetsvillkor. Att köpa Rättvisemärkt kaffe innebär också att man väljer bort kaffe som har producerats med metoder som man anser vara oacceptabla.
Genom märkningen kan man förhoppningsvis på sikt nå en situation där dessa krav gäller alla varor som produceras i värdlen.
Jag menar alla vill väl att även lantbrukare i tredje värlen ska kunna leva ett drägligt liv och att deras barn kan gå i skolan?
2:46 em
Helt rätt. Hade funderat på att nämna det också, men valde att inte göra det.
9:50 em
Skicka en kommentar
<< Home