Kommersiell bomb

Efter att ha monterat min nyinköpta fläkt och konstaterat vilket underverk den gör, så tog jag mig ner på stan för att lämna in mina Madrid-svettiga och skrynkliga byxor till kemtvätten och inhandla nytt batteri till min kodbox. Jag måste förresten ha en av Sveriges, ja förmodligen världens, äldsta kodboxar. Sedan 1997 då jag tror att jag skaffade den har den varit med mig världen runt. Den har bl.a. fått uppleva vinprovning i Italien, fotboll i Frankrike, kabuki i Japan, sol och bad i Ecuador och tacos i Mexiko, så det är klart att den behöver ny energi lite nu och då.

Jag bestämmer mig för att ta en bit mat på stan. Börjar med att köpa senaste Gringo Grande för att ha något och läsa och bestämmer mig sen för att prova Linkebodas så kallade taco-ställe. Min naiva, för att inte säga direkt korkade, tanke är att de plötsligt kan ha lärt sig hur man gör tacos och i så fall vill jag ju inte missa det. Hur dum är jag? Att ett svenskt hak ska börja göra riktiga tacos och inte någon märklig, smaklös och supersvensk köttfärsblandning, är lika sannolikt som att Sverige kommer att spela semifinalen mot Portugal ikväll. Vi kanske slog engelsmännen i gruppen ändå? Och Ecuador i åttondelen? Eller så gjorde vi inte det. En svensk taco förblir för alltid en svensk taco och har lika lite med en mexikansk taco att göra, som en Sverige har i en VM-kvart 2006 att göra. Inget självbedrägeri i världen kan ändra på det. Inte ens mitt.

Läser i Gringo att steka betyder ungefär lägga ner i hooden: Ordet steka kommer otroligt nog från Sverige men har fått en helt annan innebörd i förorten. Om man till exempel ska gå ut och spela fotboll och vädret plötsligt blir helt regnigt kan man säga "Ajde vi steker idén", vilket betyder "vi skiter i det här".

Låter ganska vettigt i mina öron, men jag kan inte låta bli att fundera på vad det innebär om man i hooden frågar någon "ska vi lägga oss och steka i solen". Tur att jag aldrig tyckt det är speciellt roligt att sola.

Vad är dealen med att kemtvätt tar nästan en vecka i Sverige? I Mexiko lämnade jag in alla mina kläder på väg till jobbet och hämtade dom nytvättade och strukna på vägen hem. Ett par ynka byxor tar en vecka på sig och kommer säkert att kosta uppåt hundralappen gissar jag. Oerhört märkligt.

Förresten visste ni att jag är en kommersiell terrorist? Jag fick reda på det nu när jag var i Tyskland. Det har inte direkt varit den mest välorganiserade och rigorösa kontrollen när man gått in till matcherna, utan det har mest varit långsamt och ineffektivt. Eller som lillasyrran konstaterade "dom jobbar verkligen på att få bort fördomarna om tyskar". Men på vägen in till Sverige-Tyskland blir jag lika fullt stoppad. Vakten kan förstås ingen engelska men pekar och viftar på min plastpåse. En vakt till tillkallas. Här har vi visst ett riktigt problem.

De viftar och pekar och pratar vilt med varandra och på min uppenbarligen mycket farliga påse. De visar att de vill att jag ska tömma den. Medan jag gör det undrar jag försiktigt hur jag ska hålla reda på mina saker nu och varför jag inte får behålla påsen. De förstår så klart inte, utan ser mest sura och oförstående ut. En tredje, kvinnlig, vakt tillkallas. Hon kan förvånansvärt nog minst fyra ord engelska. Hon pekar på utsidan av påsen och säger bestämt ett av de fyra orden, "No", sedan gör hon en svepande rörelse och jag förstår vad hon menar. Jag har ju tagit med mig en kommersiell bomb på arenan. Det står ju El Corte Ingles på påsen och varken dom eller jag har betalat för att vara officiella VM-sponsorer. Med min enorma utstrålning förstår jag att de är oroliga att kamerorna skall strunta i matchen och zooma in mig när jag står där på läktarna och krampaktigt håller i min bomb.

Den kvinnliga vakten kommer dock på en strålande idé. Bomben kan ju desarmeras. Hon visar att jag ju kan vända påsen ut och in. Genialt! Nu är den helt ofarlig och jag kan gå in utan att hota säkerheten i VM!

Den livsfarliga symbolen som höll på att hota VMs säkerhet.