Varning: Du är just på väg att hoppa rakt in i ännu en modeblogg (men jag lovar det är tillfälligt)

Precis enligt plan gick jag ner på stan med syfte att lura den. Utåt sett gick jag ner för att köpa De i utkanten älskade, eller Hon går genom tavlan, ut ur bilden, men egentligen var det hela bara en skenmanöver för att komma åt det jag egentligen sökte, ett par finskor och möjligen en slips till bröllopet på lördag. För finns det en oskriven lag i denna värld, så är det att man aldrig kommer tillbaks från stan med det man söker. Alltså skulle jag söka något helt annat. Hur listigt som helst, eller hur?

På pappret möjligen, men i verkligheten blev det ett fiasko. Inga böcker, ingen slips och inga skor, eller jo förresten ett par skor, men inte finskor, eller jo dom är ju fina alltså,
fett fina (under tiden jag läser Ett öga rött kommer jag gödsla fett i bloggen tror jag, bara för att boken är fett mäktig). Jo det var skorna ja, dom fina. Visst fanns dom där, jag hittade flera par faktiskt, men antingen var dom för stora, eller för små, eller bara fel färg kvar, eller bara till ordinarie superhögt pris (2000 kr är ruskigt mycket för ett par skor jag kanske kommer att använda 4-5 gånger närmsta året), eller så passade dom helt enkelt inte. Istället dök jag på ett par le coq sportif och det gick inte att motstå.

Jag är en sucker för märken och snygga loggor och har alltid gillat den kaxigt sportiga tuppen. Tyvärr har dom aldrig haft några skor som jag gillat, men tuppen och namnet har alltid tiggt att bli köpta. Och nu plötsligt stod dom där, svarta med gyllenbruna snören och en guldglänsande tupp på sidan. Hur skulle jag kunna motstå? Nu sitter jag här stolt i soffan med mina nya, fina, sportiga, oemotståndliga tuppar på fötterna. Dessutom fick jag ett par extra svarta skosnören med skorna, så jag kan klä om dom efter humör och behov (inte för att jag kommer att göra det för dom är klart finast i dom gyllenbruna snörena och dessutom är jag oerhört lat).