Viagra park

Varje morgon sätter jag mig på min cykel och trampar iväg mot jobbet. På vägen mot jobbet passerar jag en liten skogsdunge, en kort endurobana eller minimal leråker (en följd av felskottad cykelväg), ett stycke märkesbacke, universitetet och så slutligen viagra park.

Viagra park är en samlingsplats för en massa konst som universitetet tvingas investera i, så fort de bygger något nytt. Jag tror 1% av byggkostnaden måste gå till konst och eftersom det blir ganska mycket pengar, så har någon kommit på den geniala idén att skapa en dumpningsplats för konsten. Det började med att en konstnär fick ställa upp ett tiotal rostiga I-balkat längs ena diagonalen, därav namnet Viagra park. Efter det kom en anskrämlig innergård, ett träd som täcktes med ett nät, en minimal sommarstuga (ja, det är självklart konst) och en genväg av blommor (som en gräsklippare snart mejade ner). Det ena tramsigare än det andra.

För ett tag sedan stod plötsligt en container mitt i parken och jag tänkte naturligtvis "Oj, ett nytt konstverk, det ser iaf bättre ut en innergården, viagra-balkarna och stugan". Några dagar senare såg jag hur en lastbil kom och hämtade containern. Det var visst inget konstverk, utan bara en helt vanlig container.

V for President!

Non, non, mein no comprenda nothing.

Sveriges tillfällige utrikesminister pratar sämre engelska än min systerdotter V. Hon är nyss fyllda 4 år och hennes karriärmöjligheter måste just ha ökat dramatiskt. Nu har hon något decennium på sig att lära sig skattemitning, sedan är hon redo för att bli Sveriges yngsta utrikesminister någonsin.

Bosse är f.ö. vice statsminister. Tänk om något händer Göran, så Bosse får ta över, då kan han utnämna Mona till utrikesminister. Förstå vad stolta vi skall bli när de åker och representerar oss i Bryssel. Undras om Mona vet vad Toblerone heter på utrikiska?

Byråkrati

Administrativa regler och rutiner är fascinerande. Jag håller på att flytta över mitt telefonabonnemang från privat till företaget, därför beställde jag lite blanketter:

1. Överlåtelse av avtal
2. Avtal för delad faktura
3. Avtal för autogiro

Hem kommer dock bara det första, så jag ringer för att fråga om de kan skicka de andra. Knappa, knappa, knappa, köa, köa, köa, knappa, framme. Första frågan jag får är vilket telefonnummer det gäller och jag kan inte låta bli att undra varför jag fick börja med att knappa in det innan köandet. Nåja, jag rabblar upp mitt nummer och frågar om de kan skicka 1. och 2. till mig, men nej se det går inte, ”Delad faktura finns bara för företagsabonnemang och det här är ett privat abonnemang”, får jag veta. Jag invänder att jag ju skall överlåta abonnemanget till företaget, så det borde inte vara några problem. Jag kunde så klart inte ha mer fel. ”Nej, det går inte, det har vi spärrat så man inte skall få fel papper”, informeras jag. Att jag vill ha just ett sådant papper och att de faktiskt ser att jag borde ha ett spelar mindre roll. De har ju sina rutiner, ”men jag kan skicka blanketten för autogiro”, sprudlar han glatt. Jag undrar om jag inte behöver vänta på att det nya avtalet är klart och att jag fått blanketten för delad faktura innan jag skickar in avtalet om autogiro. Det blir tyst ett tag, ”jo, det förstås, men jag kan skicka den nu, så kan du spara den tills du får blanketten om delad faktura”.

Underbart!

Ett helt akvarium med guldfiskar

Medan jag står på jobbet, jag har som princip att stå och jobba ungefär halva arbetsdagen, och klurar på varför inte min seismometermodell fungerar ringer mobilen. "Hej, är du på väg?", frågar min syster, "mamma och pappa är hos oss, så det är bättre att du åker hit direkt". Min seismometermodell fungerar fortfarande inte, men det behövs inte för att jag ska känna hur marken skakar till. "Ja, just det, var det den här helgen som V har födelsedagsfirande", replikerar jag, samtidigt som jag inser mitt misstag. Jag borde sitta i bilen och susa fram norrut på E4 så här dags och inte stå kvar på jobbet. Jag hade ju nästan lovat. Åker hem istället och konstaterar att jag får åka imorgon istället.

Popcorn-träd

På vägen hem från affären lyckades jag tappa min nyinköpta popcorn-majs. Påsen landade som en splitterbomb mitt på trottoaren och nu är frågan vad som kommer att hända med dom?

1. 513 popcornträd växer upp på trottoaren. Rötterna gräver sig under vägen och spränger sönder den i bitar.

X. På sin väg till affären trampar vårdslösa studenter sönder kornen och de plattas ut till Corn Flakes. En kreativ student plockar upp dom från trottoaren och konkurrerar ut Kelloggs.

2. Vårsolen tittar fram imorgon och värmer de gyllene kornen, som spontanpoppar och bildar ett massiv popcornregn över Linköping. Uppretade Linköpingsbönder tvingar SMHIs metrologer i Norrköping avgå då de inte lyckats förutspå vädret korrekt.

Mobiltelefon

Plötsligt hörs en duns som följs av ett sus. Dunsen kommer utifrån och suset från passagerarna i bussen. När jag vrider mig om ser jag hur en student i 20-årsåldern reser sig från backen, "Oj vi körde visst på någon", säger jag till Erik från the Phone House. Erik försöker sälja telefonabonnemang till mig, men det går inte så bra i bussens muller och när jag säger att vi just kört på någon blir det tysst. Busschauffören bromsar in, backar tillbaks och öppnar bussdörren, ”Hur gick det?”, frågar han oroligt. ”Det är ok ”svarar studenten lugnt och busschauffören stänger dörren och kör vidare. ”Det var visst inga problem”, konstaterar jag, ”vad var det för fördelar med Vodafones fastpris jämfört med Comvigs, sa du?”.

Mobilabonnemang är en djungel, speciellt om man ska synka flera för att få det så praktiskt som möjligt. Dessutom blir säljarna extra hungriga när de hör att det handlar om företagsabonnemang.

Nu är frågan hur länge dröjer k800 innan den kommer med sin 3.2 Mpx-kamera och vill jag vänta på den, eller vill jag hellre ha w810i? Svårt.

Var det någon förutom jag som gick på min förra post förresten? Nä, trodde inte det, själv gick jag på den i en kvart ungefär. Sedan började jag smälta igen.

Trött

Till slut har det hänt. Jag har i flera år försökt bjuda in, men misslyckats totalt. Gång på gång. Egentligen har det bara varit en tidsfråga, jag har bara envist hållt händerna för ögon och öron och förnekat det, men nu har det hänt, nu har jag tröttnat. Jag är totalt trött på att bjuda på mig själv, öppna upp mig, visa vad jag känner och tänker, utan att få något tillbaks. Nu sluter jag mig.