Slut på Viagra

Som jag berättat tidigare cyklar jag igenom viagra park på väg mot jobbet. I viagra park finns en uppsjö av allehanda konstverk. Där finns en stor järnhand, en ful innergård, ett träd inuti ett nät, en genväg, en stor stenbumling liggandes ovanpå två andra, en röd stuga och så ett antal rostiga i-balkar som står uppställda diagonalt genom parken. Det är dom som har gett parken sitt namn. På sistone har något hänt, en efter en försvinner konstverken.

Först klipptes genvägen (en ringlande blomstig) bort, sedan försvann nätet (min gissning är att det skulle illustrera hur universitet hämmar kunskapens tillväxt), stugans staket (stugan skall nog illustrera att det går att bo i Sverige) och innergården (illustrerar att det går att bo även i miljonprogrammet). Vad ska hända när all denna underbara konst försvinner och hur länge får Viagra-balkarna stå kvar?

Stenbumlingarna, som väl som vanligt skall illustrera jordens urkraft, står nog säkert eftersom ingen lägger märke till dom. För även om dom är störst, så är dom inte tillräckligt fula. Bara menlösa.

Likgiltig jordnötsfrukost

Jag hittar en kvarbliven påse jordnötsringar på soffbordet och inser genast att det blir ett perfekt komplement till min frukost. Harmoni fullkornsråg med keso, vattenmelon, en kopp chokladmintte och lite kvarblivna jordnötsringar som efterrätt. Värsta kostcirkelmaten. Nötter ska ju dessutom vara väldigt nyttigt, så jordnötsringar måste vara löjligt nyttigt. För ett hälsofreak som mig är det oerhört viktigt. Jag sträcker mig efter jordnötsringarna och plötsligt helt överraskande och helt utan förvarning ramlar hunden ihop bredvid mig. Han sliter som en gnu för att se så likgiltig ut som han nånsin kan. Han tigger minsann inte alls. Han har bara råkat ramla bredvid mig. Förbannat bara att den där dumma svansen ska leva sitt eget liv och smattra till mot soffa. Koncentration. Likgiltig. Titta bort. Tjuvkika. Dumma svans. Plats! Jordnötspåsen är snart uppäten och samtidigt sker ett mirakel med hunden. Utan någon som helst anledning reser han sig upp som Lazarus och flyger upp i fönstret för att spana efter sin stora ungdomskärlek, som till och från brukar gå förbi på trottoaren fyra våningar ner.

Panik i Svenska skolan

Jag läste precis Biancas raljerande över Expressens och Aftonbladets panikhysteri apropå det mikroskopiskt lilla skalvet Stockholm drabbades av för någon dag sen. Det fick mig att minnas ett par av jordskalven från min barndom. Det första jordskalvet minns jag egentligen inte, men det inträffade iaf när vi var på resa. Vi var uppe i bergen i Ecuador och när vi skulle gå och lägga oss klättrade jag upp i våningssängen och somnade snabbt. Som barn sov jag läskigt djupt och var i princip omöjlig att väcka. Inget kunde störa mina drömmar där jag flög omkring bland molnen med John Blund vid min sida. Och Hulken så klart. När jag vid gryning vaknade på golvet var jag minst sagt förvirrad. Hade jag flugit ner med John Blund, eller hade pappa lyft ner mig och varför? Det visade sig att det varit en jordbävning under natten och att jag ramlat ner på golvet från min överslaf. Jag hade grymtat till lite, men fortsatt att sova som om ingenting hänt och eftersom jag sovit vidare så lugnt hade mamma och pappa inte velat väcka mig och göra mig nervös.. Om man är ute och flyger med John och Hulken får man väl räkna med någon kraschlandning nu och då antar jag. Inget att låta sig störas av.
Några år senare satt jag på en matematiklektion på svenska skolan när jag kände hur jag började må dåligt. Det var som om att jag satt mitt ute i havet i en sån där liten Lisebergs-tekopp och gungade fram och tillbaks. Skolbänkarna, katedern och blommorna i fönstret rörde sig fram och tillbaks när sjösjukan tilltog snabbt. Jag skulle precis ursäkta mig och be att få gå, eftersom jag mådde så dåligt, när jag såg vår bil komma backandes utan förare längs med ena fönstret. Och plötsligt slog det mig. Jag satt inte i någon tekopp utan det var ett litet jordskalv som fått allt att röra på sig.

Att jag inte tänkte på att ringa Expressen eller Aftonbladet.

Zlatanpoesi

I love you
Ich liebe Dich
Zlatan Ibrahimovic

Jasså, är det en sån dag idag

Jag skulle åka till Barcelona imorse och när jag skulle checka in via webben igår märkte jag att mitt pass gått ut. Efter lite ringande fick jag reda på att Skavstas polis öppnar halvsex, så med lite flyt skulle jag hinna fixa polisens temporära ockerpass innan flyget gick.

När vi åkte till Skavsta imorse åkte jag därför i god tid. På vägen till Norrköping märker jag snart att bilen drog extra mycket soppa och strax efter Kolmården börjar det att tjuta rejält från frambromsen till och från . Jag var är tvungen att svänga fram och tillbaka som ett fyllo, eller bromsa kraftigt för att få bort ljudet temporärt.

Ett par mil söder om Nyköping stanna jag för att gå ut och se om vi kan se något. Det kan vi inte, men lukten som möter oss sticker rejält. Hur ska vi hinna fixa pass och komma med flyget? Vi får chansa och köra iväg igen. Bensinförbrukningen är uppe i ungefär det dubbla mot normalt och efter ett tag får vi sänka hastigheten till 80 km/h för att inte förgås av det högfrekventa ljudet, samtidigt jag ringer jag assistans. Jag får rådet att stanna bilen, men invänder att jag måste med flyget. "Ja, jag kan ju inte så mycket om bilar, men jag tror du kan överhetta bromsarna rejält", får jag veta, "du får köra vidare på egen risk". Vi bestämmer att de får skicka en bärgare till Skavsta och rullar sakta ditåt.

Precis när vi svänger av mot Skavsta ringer bärgaren. Han ber oss ställa bilen på en speciell parkeringsplats och lämna nyckeln till receptionen. Jag parkerar bilen och lämnar nycklar och väska till P, samtidigt som jag springer till Check-in för att fixa mitt temporära pass. Det är gott om tid förklarar de på service center och ber mig att ta kort i automaten och sedan gå till Polishuset mittemot. Sagt och gjort. Medan jag väntar på att dom ska framkallas springer jag till bankomaten. Passet skall betalas kontant står det.

Fyra taskigt framkallade kort spottas ur och jag springer till Polisen. Under tiden checkar P. in för sig, så att vi iaf har säkrat en resenär. Inne hos polisen står redan två personer i kö. I kassan har polisen satt en gammal pensionär som är släckt i rakt nedstigande led från Rutger, världens genom tiderna långsammaste sengångare. Men, det har jag inte hunnit märka när jag gentilt släpper en man före mig i kön, eftersom hans flyg går 5 minuter före mitt. De två första passen är klara på ca 20 minuter och det är 10 minuter tills check in stänger. Jag ringer P. och ber honom förbereda hos servicen. Ytterligare femton minuter senare är mitt 1000-kronorspass klart. Det är rosa. Det är fult. Det är giltigt i en månad. Och jag springer till service center. P. har förberett allt så jag behöver bara lämna in mitt pass och vips får jag ett boardingkort. Vi går mot flyget och P. och lyfter iväg mot Barca.

Väl i Barcelona messar jag en kompis som ska till Skavsta från Barcelona med det flyg jag kom. Jag ber honom kolla efter bilen när han kommer till Skavsta. Senare får jag svaret att han inte såg någon bil, så antingen är den på verkstad, eller så har den blivit konfiskerad nu.

Jag förstår inte varför tjejen i service center konstaterade "jasså, är det en sån dag idag".

Vitsippskungen

© 2006, Chespirito

Lite samlade satellitkartor

S inspirerade mig att samla ihop några av de ställen jag bott:

Min bostad i Mexico City var inte helt lätt att leta upp iom att google maps inte har någon karta på staden, utan man får helt förlita sig på satellitbilderna. Prova gärna att dra lite i kartan för att få en känsla av hur stor en riktigt stor stad kan vara.

Våran tomt i Montecristi är inte helt lätt att lokalisera med tanke på den låga zoom som erbjuds, men det går.

Här i Linköping är det dessto enklare att hitta sin bostad. Jämför gärna gatnätet med Mexicos Citys.

Y-front

- Hej, jag heter Jessica och ringer från Front. Hur står det till?
- Jo, det är bra och jag vill inte ha några kalsonger.
*Jessica skrattar*
- Ja, då är det kanske bäst att jag ringer vidare. Hej.
- Hej!

Jag har som sport att på snabbast möjliga men ändå artiga sätt avbryta telefonförsäljare. Den här gången är jag extra nöjd.