En okänd vän

Tillbaks från semester från mina barndoms trakter har mamma och pappa med sig en CD av Daniel nånting. På framsidan poserar Daniel med en gitarr och en mariachihatt, "varsågod, han sa att ni var kompisar när ni var små, så han ville att du skulle få skivan". Jag tittar skeptiskt på den och ser konfunderad ut. "Ja, vi kan inte minnas honom heller, men han sa att han brukade leka med dig och W när ni var små". Med mitt minne vore det inte så konstigt om jag inte minns honom, men han tillhörde inte de närmsta kompisarna iaf, det är jag ganska säker på. "Är den bra?", frågar jag och möts av stora skratt.

När jag sedan få en chans att provlysna har jag inga problem att förstå skratten. Rytm och komp står uppenbqrligen en gammal oland från 80-talet för och sången, ja sången, vad säger man? Ja, nu har jag iaf insett att det faktiskt finns folk som saknar självinsikt om sitt eget musicerande totalt. Det är antagligen inte bara folk som förlorat något vad som är med och gör bort sig de första avsnitten av Idol, utan det är såna stjärnor som min vän, mariachi-Daniel.