Några pengar fattigare

" Även om inkräktaren inte fysiskt bröt sig in hos oss utan rotade runt i datorn via internet, så känner man sig avklädd, som efter ett vanligt inbrott. Man skäms liksom."

- Eva, 45, Expressen 2005-09-12

Det här har jag aldtrig förstått. Varför skäms folk när dom haft inbrott, eller blivit bestulna?

En kompis, JK, blev för ett antal år sedan bestulen på sin plånbok när han åkte buss. Han hade haft plånboken i bakfickan och uppenbarligen befann sig en ficktjuv på den överfulla bussen, så ficktjuven tog tillfället i akt och plockade åt sig JKs plånbok. Efteråt kände sig JK djupt kränkt och ville inte åka buss igen. Herregud, det hade ju garanterat inget med honom att göra! Det var ju bara pengarna tjuven ville åt. Kan det vara mer opersonligt? Varför blir man kränkt för något sådant? Så här dags brukar jag få invändningar mot mitt resonemang; när du varit med om det själv förstår du. Jag har varit med om det själv.

1998 var DB och jag vid Tepito, en marknad nära Mexico Citys centrum, när jag plötsligt kände ett behov av att uppsöka en toalett. Vi letade oss ut från marknaden och hittade en toalett som jag kunde nyttja. Vi bestämmer oss för att fortsätta kvarteret runt för att se oss omkring lite. Tepito är känt som ett av stans två farligaste ställen och mycket riktigt stod vi plötsligt med varsin pistol riktad i magen. Fast det märkte vi inte först. Framförallt märkte inte DB det och eftersom han inte kunde så mycket spanska än, så förstod han inte att dom två grabbarna inte hälsade på oss, utan bad oss om våra pengar. Därför svarade DB, "Amigo", samtidigt som han la sin hand på den ene grabbens axel. Svaret kom snabbt, "No, no somos amigos", samtidigt som han pekade ner mot vapnet som han höll i andra handen och sedan in mot en skomakare som satt vid sin symaskin och också hade ett vapen riktat mot oss. Efter ett tag hade vi gett dom det mesta av våra pengar, men kort och nycklar fick vi behålla och dom sade åt oss att vända oss om långsamt och gå bort utan att titta tillbaka, för då skulle dom skjuta. Även här missförstod DB och gick rakt framåt istället. Jag ryckte tag i honom och vi gick iväg, några pengar och lite annat smått och gott (bl.a. DBs använda kalsonger) fattigare. Vi hämtade ut lite pengar på bankomaten och drog sedan vidare för att spela bowling och dricka Cuba Libre, samtidigt som DB sörjde förlusten av sin spansk-svenska ordbok.

Två fattiga utbytesstudenter hade blivit ännu lite fattigare, men vad då? Det var ju bara pengar trots allt. Inget personligt. Inget att känna sig kränkt över.