Stalker

Det går inte att påstå att jag plöjer böcker, men nu fick jag iaf lite tid och ro att läsa Fans på tåget till Stockholm. Jag borde nästan skaffa mig en lya i Stockholm, så ofta som jag är här förresten. När jag satt och läste kapitlet om stalkers klev en man i 40-50-årsåldern och en tjej i 30-årsåldern på tåget. Han såg ut som en potentiell alkoholist, utan att för den delen se härjad ut. Hon var raka motsatsen. En söt tjej med halvlångt gyllenbrunt hår. Möjligen färgat, men jag är förvånansvärt dålig på att se sånt.

Dom hade platserna bredvid varandra och så fort båda slagit sig ner tilltalar han henne. Han berättar vart han ska, Borlänge, att han är lokförare på godståg, det är ett jättebra jobb, fritt och så, han behöver sällan träffa sina chefer och biljetten till Borlänge var förresten billig, dessutom har han totalkoll på vad som händer längs spåret, där bygger dom ett nytt hus, han samlar skrot och ja, det finns en massa anektoter. Han stannar upp i sin monolog för att ställa någon fråga ibland. Var ska du? Tycker inte du också att biljetten är billig?Hon nickar med, hummar och ler ansträngt. Ja, åtminstone tror jag att hon ler ansträngt, men jag sitter bakom, så jag ser egentligen inte. Hon skrattar iaf ansträngt och man riktigt känner hur hon vill bli befriad från hans monolog.

Vad jobbar du med förresten? frågar han plötsligt. Hon skruvar på sig lite och förklarar att hon mest av allt vill sitta i lugn och ro, hon vill inte vara oförskämd, eller så, men hon är inte så pratsugen. Han förstår säger han, men stämningen blir ganska tryckt och efter ett tag ursäktar hon sig och säger att hon ska byta till en fönsterplats, så att hon kan sträcka ut sig lite och sova. Han säger att han förstår och hon byter plats, så hon kan få lite lugn och ro på sin väg till Stockholm.

Och jag avslutar kapitlet om stalkers.