283 poäng som beundras av Jonas

Att sparka på en boll, att hoppa högt och att springa fort och på detta trams tjäna miljontals kronor anses i vårt land vara ytterst hedervärt. Så hedervärt att det till och med betingar en första plats i undersökningen gällande Sveriges mest beundrade kvinnor och män. Intellektuellt kapital, intelligens, politisk skicklighet eller akademiska meriter är uppenbart inget som går hem hos det svenska folket.

Jonas Willgard, Aftonbladet 2006-0108

Först: Att inleda en post med ett citat är så 2006. Iaf i chespiriblog. Iaf just nu.

Förstår inte vad Jonas är upprörd över. Nåja, när han förfasas över att Persbrant är den mest beundrade mannen av svenska kvinnor, kan jag ha en viss förståelse för hans fasa. Men vadå, att bad boys är populära kan väl knappast komma som en nyhet? Dessutom är han ju kompis med Zlatan. Och det måste ju iaf räknas något. Men i vilket fall som hellst så förstår jag inte varför just akademiska poäng skall vara så beundransvärt. Är det inte väldigt sundare att de vi beundrar mest är de som underhåller oss med sitt bolltrixande och poängskördande? Jag menar inte att just bolltrixande, inte ens om man kan göra med en apelsin vad en norrman gör med en boll, eller poängplockande, skall vara så beundransvärt. Nej, vad jag är ute efter är att underhållande i sig är värt beundran. De som sprider glädje och välmående är värda att beundras. Det är ändå glädje och välmående som räknas. Så varför ska just akademiska poäng vara så beundransvärt? Och varför ska hjärna vara mer värt en hjärta?

Men med mina 283 universitetspoäng (tror jag) så måste jag ju iaf vara beundrad av Jonas. Tack för visad beundran Jonas.